Många har nog haft problem att lasta någon häst. Egentligen kan jag känna att det är rätt förståligt att en häst INTE vill gå in i en transport. Det ligger ju inte precis i deras natur. Kan själv tycka det är rätt så elakt, speciellt när man har en häst som verkligen inte vill gå in och är rädd. Detta problem måste man verkligen sköta på bästa sett. Har man en häst som är rädd måste man behålla lugnet själv så att hästen inte tror det är något farligt. Att tänka posetivt är alltid viktigt. Har man en häst som bara är jävligt dum och vägrar måste man ta i lite mer, men ALDRIG på något dumt sätt. Man ska aldrig bli arg eller tappa tålamodet med en häst som bara är dum för då vinner hästen. Behåller man bara lugnet och kämpar på så kommer hästen ge upp. Det finns även många olika metoder att få in den i transporten.

Jag själv har haft tre hästar som varit svårlastade och alla tre har varit på olika sätt.

 

Hart of Stone, en foderhäst jag hade var rent ut sagt för jävlig att lasta. När vi skulle hämta honom som fem åring och nykastrerad var det nästan omöjligt. Ägaren blev så himla arg att hon ville ta vattenslangen och spruta vatten i röven på honom för att han skulle gå in. Vi höll på i timmar. Tillslut gick vi in i stallet med honom och backade intill transporten och då gick han in. Så fick vi göra för att få in honom.

 

Miramis som jag hade innan Pam var livrädd han var inte elak utan han skakade. Han var 11år när vi köpte honom, jag hade innan haft honom i ett halvår på foder. Innan vet vi inte riktigt klart vad han hade vart med om. Han kom till Sverige som 8 åring. Vi hade fått höra att han hade varit instängd därav hans skräck för transporter. Vi fick ta det otroligt lugnt med honom då det inte gick att ta tag i honom. För då skulle han aldrig lita på oss. Vi tränade i säkert ett år. Vi tränade flera gånger i veckan. Vi var tvungna att få honom att lita på oss. Han ville gärna, men det tog sin tid. Tillslut, sakta men säkert följde han oss. Under att tag gick det jätte bra. Men hästar är hästar, vi fick ett bakslag. Men denna gång var han bara envis och jävlig! Så denna gång var det bara att ta tag med hårdhandskarna. Vi ville inte det först men när vi märkte att han bara stod där istadig fick vi säga till honom på riktigt (självklart slog vi honom inte osv, men vi fick visa vilka som bestämmer). Sedan rullade det på igen.